Idag har jag kommit på mej själv. Jag har blivit precis som en såndär dryg hästtjej som skriver milslånga kärleksförklaringar till sitt smörgåspålägg. Min häst hit å min häst dit. Man vill bara skrika ut att man skiter fulltändigt i pållen och tycker bara att en är ful.
 Exakt så har jag blivit. Fast om Albin. Varenda inlägg handlar om honom, varenda facebok uppdatering. Nästan så jag skulle vilja lägga ut bilder på hans bajs, men riktigt så långt ska jag inte gå..

För en gångsskull förstår jag domdär hästtjejerna.

 Vill ju visa mitt underbara lilla mirakel för exakt hela världen. Är ju så jävla stolt över min vackra lilla son.
I mina ögon är han det absolut finaste som existerat någonin!



Obeskrivlig och oändlig kärlek♥